flash of a neon light

December!
Och hej.
Bekännas bör att den strida ström av inlägg som kanske aldrig fanns har varit nästintill obefintlig,
måhända att det kan skyllas på arbetsbörda eller ointresse i teknisk väg eller bara enkla singlande snöflingor utanför fönstret. De har för övrigt tinat bort igen och det är således dags att avge livstecken.
Fyra turer skidor hanns med innan någon entusiastisk hobbymotionär (vilken lika gärna kunnat vara jag själv!) löpte sönder de nydragna spåren ute vid jobbet. Drog upp en jävulsk reva i ena skidan också, som säkert skulle kunna lagas om utrustning och kunskap fanns. Eller bara något slags tålamod att vänta till spåren är ordentligt preparerade och inte innehåller en smärre grustäkt.
Ska tävla på tisdag med jobbet, har en riktig slaktåkare och fysgud i mitt lag och tänker att våra övriga prestationer kommer att vara starkt beroende av hans. Och det är klassiskt, har inte ens hämtat ut de prylarna? Spännande! Kommer snön att ligga kvar? Ännu mer spännande!
Det lackar mot jul, min mor ringde just och upplyste mig om att hon försett alla årets julklappar med lackstångsstämplar, vilket inte medgör inbrott före själva julafton. Vilket nederlag! Har ännu inte utbrutit blodsvite mellan mig och annan julklappstillverkare, svår tid nu för alla nyfikna. Är sjukt nyfiken. Lite mer än nyfiken.
Ser mest fram emot min systers hemkomst, så illa att jag nästintill räknat sekundrar och minutrar. Hon tar med sig Johanna under armen och tillsammans ska vi avnjuta denna högtid vi alla tre egentligen skarpt ogillar. Således är grundinställningen densamma och det kanske inte blir så illa? Tänker att inställningen kanske är det som fattas oss ändå. Jag har nog ingen inställning längre och det verkar inte spela någon roll, jul är bökigt ändå. Förvisade Johan till annan ort för att slippa uppleva denna suspekta misär. Och bara det var lite trist.
Men det finns ljuspunkter också. Johanna ville se Sally bibliotekarien på julafron. Och...
Kommer Sound of music att vara svaret på alla julens frågor?
Svar ja!
Det ska vara som det alltid har varit för en gångs skull.
Resten av denna monstruösa ledighet tänkte jag kasta till högstbjudande men faktiskt försöka fördriva lite kvalitetstid med nära och kära. Åtgärda ett socialt vakuum. Titta på brittiska kostymfilmer. Lägga patiens. Tugga betonghård knäck. Hetsåka sjutton varv runt elljusspåret. Kräkas och skratta lite till. Tagga inför nyår. Och älska.
Hopp i snö!
Dagens låt: The Times They Are A-changin' - Bob Dylan

RSS 2.0