elljusa spår

God tisdagskväll.

Nu har jag bestämt att klargöra något. Ett ämne av känslig karaktär som främst upprör en kategori av äldre, hobbymotionerande individer. Det är det här med elljusspår.
I tidernas begynnelse upprättades dessa slingor i våra skogar och på mark i anslutning till samhällelig bebyggelse. De förseddes så småningom med belysningsanordningar för att förlänga säsongen både nordliga och sydliga delar av länder. Här någonstans bortprioriterades en viktig funktion, nämligen möjligheten att välja håll. Färdriktning. Höger- eller vänstervarv. Om det faktiskt fastställdes i skrift varierar från spår till spår, vissa skyltas vintertid för att undvika skidkollision. Vilket jag i och för sig kan acceptera. men det är det här med fotfolk.

Nu råkar det vara så att det tävlingsinriktade sinnet inte alltid hanterar att springa med strömmen. Om mitt lugna pass för veckan ska gå ut på att bli omsprungen av fyrtiosju hobbymotionärer som i hemlighet laddat hela varvet för en sådan intensiv omspringning, ja, det må så vara. Till saken kanske hör att jag inte är tillräckligt snabb?

Det finns dock en poäng i att vända helt om, ta vänster där de andra, indoktrinerade tar höger.
Är det till exempel gott om människor i spåret utgör dessa en naturlig intervall, det är som bekant (och hymla nu inte!) lättare att springa fort när någon annan tittar på. Och det är dessutom väldigt svårt att uppskatta mötande trafikanters hastighet. Slutsatsen är alltså att om du bara valt rätt utrustning (tights eller liknande som ger snabbhetseffekt även stillastående) kan intrycket av din brutala snabbhet förstärkas. Detta för att både motivera dig själv men också i inspirerande syfte till dem du må möta. Man kan hälsa lite hurtigt (för chansen att du ska hitta någon att heja hurtigt på ökar markant om du springer och möter dem) och alla får vara lite ifred sen. Jag tror att vi är ifred alldeles för lite. Kanhända att du under tiden utväxlar ett intressant meningsutbyte med dig själv, måhända får du intressant och lärorirk respons.

Slut ursäkt. Så alla glosyltar där ute, det är okej.

Idag är det egentligen tisdag som föranleder onsdag som kommer att ta ett brutalt skutt för att bli torsdag.
Där lurar en ganska lång ledighet. Klackarna i taket!

Dagens låt: Eskobar - On the ground


(sa)marit

Fredag!

All annan information känns överflödig efter en evighetslång vecka av bara uppradade veckodagar av veckodaglig karaktär med i och för sig en del kaliberkickar men de har vetat även de att just den här helgen skulle komma att bli riktigt, riktigt skarp. Och Marit Bergman gjorde entré i mitt hem i nostalgins tecken.
Jobbet har ätit mig hela veckan och just därför ska jobbet ut och äta middag ikväll.
Veckans pärla är Pärka och Mannen i hennes liv.
Veckans barka är Maria i ensamt majestät.
Veckans haha är Löjliga Leken.
Veckans Är är UVI.
Veckans svett är danskträningen.

Nu får vi nog springa om vi ska ta oss iväg!

Marit Bergman - From now on

oktober

Jag gillar faktiskt att det är oktober. På natten när du sover har någon slabbat orange och röd färg på alla träden du cyklar förbi på väg till jobbet.
Jag gillar att det är söndag. Låtsas lite lättlurat att jag inte ska jobba imorgon och att det skulle innebära sovmorgon. Vilket per definition betyder att faktiskt sova och inte att vakna i gryningen och att inte somna om.
Jag gillar pyjamasdag med pannkaksfrukost. Där räcker inte gillar!
Jag gillar långkalsonger! Till folket!
Jag gillar att låna ut nycklar som man aldrig får igen. Och sen får tillbaka dem för att låna ut dem igen.
Jag gillar att det kom en ung adept fram till mig förra veckan och frågade om jag gjorde det jag helst av allt ville i det här livet. Vilket svar som helst hade varit ofläskigt och pretentiöst.
Jag gillar överraskningar. Phah! Det har jag aldrig gjort. Ser vi en utveckling av icke bakåtsträvande karaktär?
Jag gillar Malins biljakt på blocket.se. Japaner, japaner! Denna djungel av kamremmar och stjärtvärme.
Jag gillar att det är snöblandat regn ute som påminner lite om att hösten som jag avnjöt till frukost tänker springa.
Jag gillar att ha en varm känsla i kroppen som inte går att duscha bort och som gör att till och med de mest ocirkulerade fötter kan införlivas i värme.
Jag gillar att sitta uppe en liten stund till och tänka på hur du såg ut när du sa att det var att få vara med mig.

Och det var ju inte riktigt läge att nypa sig själv i armen men den tanken som lyckades tränga sig först i den ringlande kön var att du nog inte är på riktigt och jag måste ha visualiserat så in i det grövsta att du helt plötsligt ramlade ned i enlighet med någon krånglig fysisk lag alldeles framför mig?
Och alla dessa utflykter och kidnappningar och middagspyssel och kärleksbrev och stapplande steg och sparkanden i höstlös skulle kanske rymts i den drömmen. Kanske hade det varit en lång natts sömn.
Kanske hade alla slumpmässiga mekanismer här i världen gjort att det aldrig hänt.
Räknar hårstrån med gådhudsfunktion som är aktiva, tappat räkningen innan jag tagit mig förbi knäna och skuttar till sängen för att vänta in morgondagen.
Det är det där med människor som gör en till en bättre människa än man egentligen är.

Dagens låt:
Dixie Chicks - Travellin' soldier

RSS 2.0