flappyartillery

försöker febrilt att spendera tid i alla möjliga väderstreck under denna fruktansvärt lediga tid. Två veckor ska jag vara ledig och det ska enligt uppgift inte vara något som helst beklagansvärt. Men det känns så. Påminn mig om några veckor, när jag har jobbat tio dygn i sträck och luktar tonfisk om fötterna. DÅ kommer jag att må bra.

Solen skiner i Uppsala, våren känns tidig även om den för platsen säkert är i rättan tid. Har betat av en hel del högvakt och det känns skönt att det är avklarat utan vidare katastrofer. Lyckosamt är också att vi går omlott, vilket med andra ord innebär att jag är ledig när Johan jobbar och vice versa. En dag varannan vecka är lagom att ses. Saknar honom ibland. Har blivit något av en trevlig vana att han stormar in här och stökar till det... haha!

Nu är det bara slutövning kvar, tiden kommer att springa fort fram till semestern. Soldaterna försvinner i slutet av juni och så även jag. Londonveckan känns som årets bästa idé, ser fram emot att jäsa på en filt i Hyde Park, gå på walkabouts i Notting Hill, se och titta, Darwinrundan är planerad, förmodligen kommer inte allt att hinnas med. Det blir fint.

Som om det hade gått att förutspå denna våg av vulkanaska satt vi och pratade om att åka tåg i sommar. Åka dit näsan pekar; Köpenhamn, Amsterdam, Paris, Barcelona, kanske Rom, kanske överallt. Är så sanslöst ledig att jag för en stund övervägde att skaffa mig ett sommarjobb, haha. Tiden finns där att ätas från alla håll och jag tänker slösa den på alla resor jag tänkte att jag skulle gjort någon gång när tiden sannerligen inte funnits. Att fläka på en strand bland andra charterturister är inget alternativ, spontant.

Kebnekaise har passerat i tanken också, efter turen förra året känns det dumt att inte ta toppen i år. Får se om någon hakar på!

Ska snart sticka ut till jobbet och gymma.

Njuta av solen. Packa inför nästkommande veckors härjande i Skåne.

Och en utflykt till Robertsfors. Hemåt, hemåt.

Låtsas att jag inte har ont i halsen.