Braseri


Vaknar av att solen ihärdigt
retar ögonlocken att masa sig
upp några millimeter för att konstatera
att den där tiden på året när solen aldrig
 tycks gå ned är anstormande. I rent
undersökande syfte tänker jag gå
ut i bikini
till parkeringen och tillbaka för att se
om där utvecklas gåshud på mina bara ben
och armar. Gör det inte det är jag verkligen i tropikerna?

Lyssnar på Adiam Dymott och tänker
ignorera det faktum att det är Valborg
en ganska lång stund till.
Försöka få tag på MKarlsson
och dämpa hennes oro. Jag ogillar att gilla att det
faktiskt finns nån som oroar sig.

Avslutade misärdagen onsdag, igår alltså, med en lång promenad med nyfunnen vän och någonstans i mitt bakhuvud, adepten.
Jag snabbspolas tillbaka till en värnplikt som inte alltid skrattade en i ansiktet och kände nästan lite stolthet över att vissa erfarenheter har jag väl ändå dragit av den. Det där med att bita ihop och inte åka hem. Eller det där med att utvärdera varandra när hälften inte vill vara där och en annan vet att det kommer att hagla konstigheter.

Ska springa iväg och upplysa Nina om fenomenet sms-tumme.
Och om jag hinner, vilket jag alltid gör, plåga mina muskler i en skog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0