mental walkabout i töntens tecken
Idag är det söndag fastän gårdagen verkligen kvalade in som en söndag.
De slogs om saken och utgången är fortfarande lite oklar?
Det är nämligen så, och misströsta ej vid detta faktum, att veckans alla dagar har möjligen permanent bytt plats.
Eller så är det något med klockan och något slags hemlig funktion som gör att den går väldigt ojämnt.
Det är nämligen så, att när jag vaknade i morse var ingenting som det skulle.
Eller så är allting precis som det ska, jag har bara glömt hur bra det skulle vara.
För så bra var det.
Låter det logiskt, någonstans?
Har inte riktigt velat bestämma det heller.
Kanske är det därför jag har fyrahundratrettio flygmyror som stångas i mina ben och gör det svårt att sitta still.
Det skulle kunna bero på att det är höst och alla de långa halsdukarna som legat gömda i en låda får vädra vind i lite rusk och klar, krispig luft.
Och att det är sådär stjärnklart vid havet (som för övrigt har blivit svårt att hitta - till) och man kan sitta på en brygga och andas den krispiga luften och bara må, kanske vinka till en båt som puttrar förbi. Jag skulle kunna tänka mig att ägna mig åt det något mera, en gång fast helst flera.
Jag tänkte också att det roligaste som kan hända händer nu, syster Anna flyttar till åtminstone halva Sverige, Sara kom in på sin utbildning och lyckas skratta åt bostadskris, Bella lämnar landet och gör mig stolt, Malin är bara Malin som bara Malin kan vara Malin, Kalle är kär i Uppsala där hit och hem är samma sak, jag är betuttad i begreppet tönt och allt vad det må inrymma under 187 centimeter.
Och ja, idag är det ändå bara söndag!
Nu fortsätter tittandet på en naturfilm som för stunden handlar om flughonors hörsel och myror.
