världsadministratör



Måndag.
Idag har jag, i vilka fall nu hjärnhalvor aktiverats, tänkt på Maria Karlsson.
Och begreppet admin över världen.

Historien tar sin början redan innan här fanns tillstymmelse till möjlighet att påverka den, någonstans i 80-talets slut och ett charterbarn tillverkas (kan inte svära äktheten, möjligt att själva produktionen fortskred innan avfärd) som sedermera skulle komma att bli Maria. Vilhelmina är så länge brottsplatsen. Under tidiga delar av 90-talet kom hon att bedriva en del suspekt verksamhet såsom att slå sin bror och skratta samtidigt, kasta djävulens öga i kameralinsen och en del pallande av äpplen - dock alltid med en uppriktig (ibland kanske lite väl glansig) blick.

Var det senare slog över till ceriserosa och hemmakonstruerade benvärmare av myrorna-stickade tröjor, det är i alla fall genom mina glasögon en smärre omöjlighet att fastställa. Kavlade karlar på längden förstår jag i vilket fall att hon lyckades med, de vänner hon fann behöll hon. Som ett träd man kanske skulle planterat på södersida men istället av misstag grävde ned i väster fick vinden bita henne lite i kinderna, hon red genom stormen. Maria Karlsson blev aldrig kuvad av snålblåsten och ösregnet, Maria Karlsson förstod att regn ger god tillväxt och vinden är egentligen bara en mindre känd väg till framgångsfrilla.

Alla de nätter jag behövt och hon har alltid trollat med sina knotiga knän.
Den där födelsedagen jag spenderade i en snöhög utanför Arvidsjaur. Vem var det som skickade ett sjuhundrafyrtio tecken långt sms om att sjunga för mig till jag somnade och blev less. Om den sången som skulle fortsätta även när jag somnat. Om att hon alltid fanns där.
Alla de nätterna. Alla de sessionerna med nagellack och rödvin! När skiten gått på röven.
Oavsett destination och geografi. På de mest tillgängliga sätt eller genom nålsögat satt hon alltid där med livet på en pinne och sa hey, det får vara så. Kunde jag skulle jag ordna allt för dig.
Kunde jag var jag admin över världen.

Idag är jag admin i din värld.

Dagens återkommande i förnekelseton:
Tyler Hilton - Missing you

Kommentarer
Postat av: M

Allt det där ansvaret man tar över andra människors liv man försöker göra bättre men kanske inte alltid, varken klarar av eller får uppskattning för; eller de där kärlekarna som gång på gång på gång går förlorade.. Eller de där sångerna man aldrig skrev eftersom man inte besatt förmågan, de där dikterna som aldrig gick till historien eftersom jag inte skrivit dem ännu; de där slutsålda romanerna om en vänskap som sträckte sig bortom allt människan tidigare förstått sig på.. eller det där trädet, som trots all jävla snålblåst bara blommade, för att sedan se ut som att det var påväg att förtvina, eftersom det inte orkade längre?.. Du vet allt det?

Det kom du och räddade, ställde till rätta och gav liv igen.



Allt vad hopplöshet och förtvivlan var försvann. Bara för att du finns till.

Du finns, alltid. Och tacksamheten vet inga gränser.

Du administrateade skiten ur skiten nu, som då, som alltid.

Sluta aldrig vara du.

2009-09-17 @ 01:59:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0